English
Deutsch
Det är orimligt att investera stort inom batteritillverkning och fossilfri stålproduktion utan att samtidigt satsa på framtida gruvor. Det skriver företagsledarna Kurt Budge och Roberto Garcia Martinez.
Den svenska mineralpolitiken har stått stilla sedan hösten 2014. Enskilda minerallagsärenden antingen avslås av regeringen eller läggs på hög. Högar som växer och konstitutionsutskottet kritiserar. Sverige har dessutom gått kraftigt tillbaka som mineral- och gruvnation under denna tid. Enligt det kanadensiska Fraser Institute har Sverige på fyra år rasat från plats 8 år 2016 till plats 36 år 2020. Ett kraftigt underbetyg till ett land med ambitionen att ha en världsledande hållbar gruvsektor. Detta innebär att Sverige har gått från att ha tillhört världens tio i topp-nationer på området till ett land med en medioker placering och Sverige kan i dag jämföra sig med länder som Mali och Ghana.
Samtidigt som Sverige som gruv- och mineralnation går tillbaka, så går landet ur andra perspektiv framåt. Den nationella klimatpolitiken tar stora steg framåt och genom satsningar såsom klimatinitiativet arbetar regeringen tillsammans med svenskt näringsliv för att ställa om svensk industri. Investeringar i fossilbränslefri stålproduktion, såsom HYBRIT och H2GreenSteel får internationell uppmärksamhet, men dessa initiativ förutsätter att det finns mineraler att använda, samtidigt som inga nya gruvor öppnas. Vi frågar oss varifrån dessa ska komma om det inte ska få startas nya gruvor i Sverige? Ska vi bli än mer beroende av import?
Batteritillverkning är på väg att bli en mycket stor svensk framgång och attraherar tillsammans med andra initiativ i Västerbotten och Norrbotten både investeringar och nya arbeten men också behov av nya bostäder, infrastruktur, kommunal service och vård och omsorg. Problemet är bara att även tillverkning av batterier förutsätter tillgång till viktiga mineraler. Mineraler som i dagsläget till allra största delen måste importeras, ofta från länder med helt andra synsätt på hållbar utveckling, skydd av nationella minoriteter och mänskliga fri- och rättigheter än Sverige.
Sverige har utmärkta förutsättningar för att på nytt kunna bli en ledande mineral- och gruvnation. Det finns en hållbarhetslagstiftning för gruvor som ser till så att miljö- och klimatkonsekvenser tas hänsyn till. Det finns ett starkt och fristående rättsväsende som värnar mänskliga fri- och rättigheter tillsammans med oberoende och fria medier som bevakar att företag och myndigheter sköter sig. Detta kan användas för att tillsammans med gruvnäringen och många andra aktörer bygga upp Sverige som gruvnation. Sverige kan åter komma på plats 8 hos Fraser Institute. Kanske till och med högre.
För att Sverige återigen ska bli ledande i arbetet för en hållbar gruvnäring, önskar vi att ansvarstagande politiker på nationell nivå bidrar till i en ny mineralpolitik för Sverige. I detta önskar vi följande.
- Bergsstaten bör få egen och rätt kompetens att ensam avgöra minerallagsärenden och bör inte, som nu, vara beroende av länsstyrelser som ofta tyvärr inte ens förmår att ta viktiga hänsyn till såväl kommuners som näringslivets behov. Det saknas en förståelse för att när beslut har fattats och stora investeringar har skett, då leder detta till behov av följdbeslut och nytt engagemang från länsstyrelsen.
- En tidsgräns bör sättas upp för hur länge företag ska behöva vänta på olika sorters tillstånd enligt minerallagen. Den som gör stora investeringar har rätt att förvänta sig en transparent och förutsägbar process. Ingen ska behöva vänta sex-sju år och behöva investera tiotals miljontals kronor i processer utan slut. Processer som inte heller i dagsläget är förenliga med varken grundlag eller förvaltningslag.
- Den nationella kompetensen inom mineralfrågor bör stärkas och byggas ut i samarbete med lärosäten, industri och det breda ekosystem kopplat till hållbarhetslösningar som nu växer fram i Sverige. Här kan statliga Rise spela en viktig roll.
- Det är viktigt att enskilda gruvärenden inte längre hanteras av regeringen utan vid tvist hanteras av domstolar med tydliga krav på snabbt avgörande. Det handlar om väldigt stora investeringar som är beroende av tydliga och pålitliga processer.
- Den nationella minoriteten samernas ställning måste säkras i gruvfrågor och det är rimligt att Bergsstaten och det nationella kompetenscentrumet bygger upp särskild kompetens om hur samers villkor och liv påverkas av gruvnäringen i Sverige, såväl ur ett positivt som negativt perspektiv.
- Mekanismer införs för att överföra värden från gruvnäring till det lokalsamhälle där gruvbrytningen pågår. Vi är gärna med och redan nu bidrar med konstruktiva förslag om hur våra bolag skulle kunna göra detta på bästa sätt.
- Utredningen om innovationskritiska mineraler bör få resurser för att till våren 2022 kunna leverera nödvändiga underlag för viktiga minerallagsreformer och därmed uppfylla de krav riksdagen ställt om viktiga minerallagsreformer.
Vi företräder båda bolag som ser en stor potential till att utveckla en långsiktigt hållbar gruvnäring i Sverige. Detta är möjligt men det kräver ett annat politiskt ledarskap än det som finns nu i Sverige. Vi uppmanar därför riksdagens partier ta ställning för en konstruktiv inriktning för Sverige som gruvnation. En politisk inriktning där Sverige tillgodoser sina egna behov av mineraler. Där Sverige återigen blir ledande som gruvnation. Vi har lämnat förslag om vad som kan göras och ser fram emot att bidra till en konstruktiv lösning på Sveriges problem.
Kurt Budge
vd Beowulf Mining
Roberto Garcia Martinez
vd Eurobattery Minerals
Senast den 1 januari 2026 ska industribatterier och batterier för eldrivna fordon förses med ett unikt och individuellt pass som ska vara tillgängligt digitalt. Men batteripasset som ska göra produktionen mer öppen och säkerställa ökad hållbarhet genom hela produktionskedjan riskerar att bli en flopp, skriver Roberto Garcia Martinez, vd för Eurobattery Minerals.
Ett batteripass ska göra produktionen av battericeller mer öppen och säkerställa ökad hållbarhet genom hela produktionskedjan. Problemet är att batteriråvarorna som används i dag i de flesta fall inte kvalar in som hållbara vare sig ur ett socialt eller ur ett klimatmässigt perspektiv. Därför måste nu Europas länder öppna upp för den inhemska gruvnäringen som har alla förutsättningar att bli världens mest hållbara.
Den 10 december 2020 publicerade EU-kommissionen ett förslag till den nya batteriförordningen som träder i kraft den 1 januari 2022. Målet är att skapa hållbarhet i hela batteriets livscykel, från brytning av mineralerna som behövs i batteriet, till produktionen och hur vi återvinner och hanterar avfallet. Senast den 1 januari 2026 ska industribatterier och batterier för eldrivna fordon förses med ett unikt och individuellt pass som ska vara tillgängligt digitalt.
Att skapa ökad transparens genom hela produktionskedjan är naturligtvis rätt väg att gå. Tyvärr är det så att batterimineralerna, det vill säga koppar, nickel, litium, kobolt och sällsynta jordartsmetaller i dag ofta utvinns av barnarbetare i Kongo eller med bristande miljöhänsyn i Kina. Det är här problematiken med EU:s nya batteripass ligger; vi saknar i princip egen europeisk utvinning av batterimineraler. Det finns inte heller någon global standard för spårbarhet som EU skulle kunna luta sig mot.
”Det positiva är att inom EU finns alla de mineraler och metaller vi behöver.”
Roberto Garcia
Det positiva är att inom EU finns alla de mineraler och metaller vi behöver. Vi har också både strikta miljölagar och arbetsmiljölagar, vilket borgar för att utvinningen kan ske stort hållbarhetsfokus. Dessutom har vi tillgång till hög teknisk kompetens och mycket erfarenheter vad avser gruvindustrin. Vi kan alltså uppnå en hållbar självförsörjning inom EU.
Tyvärr ser det inte ut att bli verklighet på länge. Inte minst gör den icke existerande förutsägbarheten i miljötillståndsprocesser det svårt att finansiera nya gruvprojekt. Inte sällan tar det upp till 10 år för att bli godkänd och tyvärr är sällan kapitalet så långsiktigt.
EU-kommissionen arbetar just nu med att integrera FN:s mål för hållbar utveckling så att alla lagförslag bidrar till Agenda 2030, det är bra. Men EU behöver pressa på medlemsländerna ännu hårdare att på ett bättre sätt stödja hållbarhetsagendan genom att förenkla och snabba på tillståndsprocesserna för nya gruvor. För en sak är säker, så länge vi inte har spårbara och etiskt utvunna metaller i våra batterier så kommer hållbarhetsstämpeln i form av ett batteripass att förbli en utopi och därmed en stor flopp.