Covid-19 ger oss ännu ett exempel på varför Europa behöver bli självförsörjande på mineraler

Jag tror starkt på att den nu pågående pandemin kommer att framkalla många förändringar, både vad gäller hur vi tänker och hur vi beter oss inom en rad olika områden och branscher. Lejonparten av de här lärdomarna kommer att leda till positiva förändringar och paradigmskiften, det är så människan fungerar. Vi kämpar och strävar ständigt efter förändring och förbättring.

Några av de mer negativa lärdomarna utifrån Covid-19-situationen är att världens ledare visar en allt mer nationalistisk approach till några av lösningarna. I tider av stora kriser tenderar vi att förminska perspektiven för att i första hand ta hand om oss själva, det vill säga inom våra egna landsgränser.

Så vad har detta då att göra med gruvnäringen? Ganska mycket skulle jag säga. Många tekniklösningar är beroende av mineralråvara från gruvnäringen och ett väldigt aktuellt exempel på detta är respiratorer. Gasen som respiratorerna använder för att hjälpa patienten att andas, till exempel Covid-19-sjuka, är i grunden en förädling av mineralen fluorit.

För närvarande finns 20 % av världens fluoritreserver i Mexiko, men landet står för 80 % av den fluorit som används av respiratortillverkare världen över. Jag menar inte att värdekedjan för den här mineralen inte fungerar för närvarande, men det är enkelt att utifrån siffrorna dra slutsatsen att situationen ändå kan bli sårbar. Särskilt som värdekedjan för att producera gasen därefter består av en rad olika aktörers insatser innan slutprodukten är helt färdig.

Fluorit finns på många ställen i världen men för närvarande står Mexiko och Kina för 80 % av produktionen. I Europa finns fluorit i Spanien och Tyskland till exempel. Så vad jag vill komma till är det budskap jag brukar upprepa avseende batteribranschen; Europa behöver se om sitt hus och sina behov av mineraler. Att vara beroende av en eller två länder för viktig råvara kan inte bara förhindra affärsmässig utveckling, utan också medföra katastrofala konsekvenser som vi inte ens vill föreställa oss.

EU och dess medlemsländer behöver titta närmare på frågan och inom vilka områden som helt enkelt inte får drabbas av mineralbrist. Se det som en möjlighet att skapa en långsiktig strategi för hållbart producerade mineraler i Europa.

Vänliga hälsningar,
Roberto García Martínez