EU:s nya batteripass riskerar att floppa om utvinningen av mineraler i Europa inte blir verklighet

Senast den 1 januari 2026 ska industribatterier och batterier för eldrivna fordon förses med ett unikt och individuellt pass som ska vara tillgängligt digitalt. Men batteripasset som ska göra produktionen mer öppen och säkerställa ökad hållbarhet genom hela produktionskedjan riskerar att bli en flopp, skriver Roberto Garcia Martinez, vd för Eurobattery Minerals.

Ett batteripass ska göra produktionen av battericeller mer öppen och säkerställa ökad hållbarhet genom hela produktionskedjan. Problemet är att batteriråvarorna som används i dag i de flesta fall inte kvalar in som hållbara vare sig ur ett socialt eller ur ett klimatmässigt perspektiv. Därför måste nu Europas länder öppna upp för den inhemska gruvnäringen som har alla förutsättningar att bli världens mest hållbara.

Den 10 december 2020 publicerade EU-kommissionen ett förslag till den nya batteriförordningen som träder i kraft den 1 januari 2022. Målet är att skapa hållbarhet i hela batteriets livscykel, från brytning av mineralerna som behövs i batteriet, till produktionen och hur vi återvinner och hanterar avfallet. Senast den 1 januari 2026 ska industribatterier och batterier för eldrivna fordon förses med ett unikt och individuellt pass som ska vara tillgängligt digitalt.

Att skapa ökad transparens genom hela produktionskedjan är naturligtvis rätt väg att gå. Tyvärr är det så att batterimineralerna, det vill säga koppar, nickel, litium, kobolt och sällsynta jordartsmetaller i dag ofta utvinns av barnarbetare i Kongo eller med bristande miljöhänsyn i Kina. Det är här problematiken med EU:s nya batteripass ligger; vi saknar i princip egen europeisk utvinning av batterimineraler. Det finns inte heller någon global standard för spårbarhet som EU skulle kunna luta sig mot.

”Det positiva är att inom EU finns alla de mineraler och metaller vi behöver.”

Roberto Garcia

Det positiva är att inom EU finns alla de mineraler och metaller vi behöver. Vi har också både strikta miljölagar och arbetsmiljölagar, vilket borgar för att utvinningen kan ske stort hållbarhetsfokus. Dessutom har vi tillgång till hög teknisk kompetens och mycket erfarenheter vad avser gruvindustrin. Vi kan alltså uppnå en hållbar självförsörjning inom EU.

Tyvärr ser det inte ut att bli verklighet på länge. Inte minst gör den icke existerande förutsägbarheten i miljötillståndsprocesser det svårt att finansiera nya gruvprojekt. Inte sällan tar det upp till 10 år för att bli godkänd och tyvärr är sällan kapitalet så långsiktigt.

EU-kommissionen arbetar just nu med att integrera FN:s mål för hållbar utveckling så att alla lagförslag bidrar till Agenda 2030, det är bra. Men EU behöver pressa på medlemsländerna ännu hårdare att på ett bättre sätt stödja hållbarhetsagendan genom att förenkla och snabba på tillståndsprocesserna för nya gruvor. För en sak är säker, så länge vi inte har spårbara och etiskt utvunna metaller i våra batterier så kommer hållbarhetsstämpeln i form av ett batteripass att förbli en utopi och därmed en stor flopp.